Jag är just hemkommen från en vecka i tryffelns fantastiska område, Langhe i Piemonte i norra Italien. Vädrets makter har inte varit Italien nådiga under 2014 och vädret var rent ut sagt riktigt dåligt även nu i november med regn och åter regn. Men då värmer en vacker och god Barolo eller Barbaresco som bäst. Det verkar som druvan Nebbiolo som man gör Barolo och Barbaresco på passar bäst under den mörkare delen av året. Jag känner ett sug efter dessa viner frampå tidiga höstkanten när svampen börjar titta fram i våra skogar. Vinerna gjorda på Nebbiolo, vare sig det är den lite enklare Langhe Nebbiolo eller de mer fullödiga Barololos eller Barbarescos, passar perfekt till höstens grytor på vilt eller nötkött. Svamp är en annan perfekt kombination till dessa viner som jag skrev om tidigare under hösten.

I regnet besökte jag två av mina gamla favoriter Paolo Scavino och Ceretto som för övrigt har sina vinkällare nära varandra i närheten av den pittoreska staden Alba. Ett besök i Alba är bara det värt resan hit till Piemonte. Alba är en mindre typisk välmående norditaliensk stad. Vinet har sin sin centrala position här men under oktober och november utbryter en fullständig masspsykos ut här. Alla måste ha vit tryffel och det – pronto. Det står en härlig arom av vit tryffel kring hela staden. Jag steg in på en trevlig restaurang mitt i Alba, La Libera. När jag öppnade den immiga dörren för att stiga in så slog en fullkomlig vägg av härliga tryffelaromer mot mig. Det var en fantastisk upplevelse jag sent kommer glömma. Det är inte billigt med vit tryffel men det är sååå gott.

Paolo Scavino
En av de mest populära baroloproducenterna i Sverige är Paolo Scavino. Jag har följt denna producent under många år och de har alltid levererat bra Barolos men kvaliteten har till och med höjts under senare år. Den mycket talangfulla vinmakerskan Elisa Scavino har gjort Vinerna mer feminina om man nu kan säga detta om en fullmatad Barolo. Jag provade igenom husets hela range av Barolos, vilket är sju olika Barolos inalles från olika lägen. Två av vinerna är blandade på traditionellt vis övriga viner är renodlade cruviner från en enda vingård. Nu var det årgång 2011 som stod på tapeten. En varm årgång efter det lite svalare och klassiska 2010. I Langhe så brukar man ofta beteckna årgångar som svala och klassiska eller varma  och mer fylliga. Årgång 2011 tillhör det senare med mer fullmatad frukt, mogna tanniner och en mörk sötare fruktarom i både doft och smak. Det var ett antal stöddiga viner som serverades i jämförelse med de mer finlemmade 2010 vinerna. Vilken är då bäst av dessa båda årgångar? Det är mycket svårt att säga och det beror helt på den personliga smaken man har för sin Barolo. Själv gillar jag de mer kalla åren som 2008 och 2010 med sin lite mer återhållna frukt. Men jag känner många kännare av Barolo som föredrar de mer fullmatade årgångarna som 2007, 2009 och 2011. Vem har rätt? Båda då det beror helt på smaken och vilken stil man gillar.

De viner som jag gillade bäst var; den vanliga Barolon som är en blandning av sju olika vingårdars druvor från lägen i Barolo, Castiglione Faletto och Serralunga. Ett fint vin med personlighet och finess trots att det bara är en vanlig Barolo. Historiskt blandade man alltid sin Barolo från ett stort antal olika vingårdar. Det är faktiskt bara de senaste trettio åren som det har slagit igenom med cruviner från enskilda och definierade vinlägen. Paolo  Scavinos Montvigliero från byn Verduno är en annan favorit med sin lite mer finstämda stil från den kalkrika jordmånen. Montvigliero utgör en naturlig amfiteater med söderläge och den svala nordliga vinden torkar upp och gör druvorna jämnmogna. Bric del Fiasc är ett i Sverige välkänt vin för många och har en kraftfullare och mörkare frukt i doft och smak. Detta är en typisk matbarolo med mycket komplexitet och längd i avslutet. Ett av husets toppviner.

Ceretto är en av de större vinproducenterna i Langhe. Bruno och Marcello Ceretto har under de senaste fyrtio åren byggt upp detta välskötta vinföretag. Nu har deras söner Allesandro och Federico tagit över mer och mer. På programmet finns både mer publika viner som Blange gjort på Arneis men man producerar även mycket bra viner från enskilda crus för både Barolo och Brabresco. Sedan 2009 är all hantering av dessa viner biodynamisk. Vinmakaren Allesandro Ceretto är en hängiven anhängare av ekologisk och biodynamisk odling, vilket är lite ovanligt för ett så stort vinföretag. Sedan årgångarna 2009-2010 har Ceretto höjt kvaliteten på sina cruviner rejält, vilket jag har noterat vid mina återkommande provningar. Det är kul att se ett stort företag som Ceretto satsa på högklassiska viner.

De bästa vinerna under min provning av årgångarna 2011 och 2012 var Barbaresco Bricco Asili och Barolon Bricco Rocche. Årgång 2011 är kraftfullare även för Ceretto medan årgång 2012 har en helt annan struktur med sin mer finstämda och elegantare stil på doft och smak. Det är märkligt att det kommer så regelbundet. Jämna årgångar är mer klassiska medan de ojämna är mer kraftfulla under de senaste tio åren i Langhe.

Jag har tidigare skrivit om årgång 2014 i Italien som varit en katastrof för en del områden med en liten skörd av sämre kvalitet. I området Langhe har druvan Nebbiolo klarat av det tuffare vädret bättre. Växtperioden är mycket lång för Nebbiolo och odlarna undvek därför den värsta blötan för sina druvor då de skördas så sent. Barolo är bra men bäst blir sannolikt Barbaresco som bara hade en tredjedel av Barolo regionens nederbörd och undvek de kraftiga hagelattackerna som förekom i Barolo. Det skall bli riktigt spännande att prova årgång 2014 från tank nästa år. Vi får ju som bekant vänta fyra år innan det färdiga vinet från denna årgång kommer ut på marknaden.