Det har hänt en hel del kring de brittiska öarna under senare tid. Det är inte bara den skotska omröstningen om självständighet som gått av stapeln senaste veckorna. På Irland i den pittoreska staden Tullamore som ligger en timmes bilfärd väster om Dublin, har en märkeshändelse skett. Den 17 september invigdes ett nytt whiskeydestilleri med pompa och ståt. Det är faktiskt första gången som detta sker på över 60 år. För sextio år sedan stängdes det gamla destilleriet.

Irländsk whiskey har levt i slagskuggan av sin skotska grannes framgångar. Hur kan det då komma sig att irländarna tappat så mycket på marknaden för sin whiskey. För mer än hundra år sedan var den irländska drammen lika populär som den skotska. Men man kan faktiskt säga att dessa framgångar slarvades bort genom politiska manövrar och dålig marknadskänsla. Handelskriget mellan Irland och Storbritannien under det tidiga 1900-talet var förödande. Stora marknader för whiskey stängdes helt sonika genom britternas motstånd mot irländska varor. Vidare kan man nog med fog säga att irländarna var oskickliga i sin marknadsföring.

Vid mitt besök på Irland nyligen får Sverige en erkänsla för att delvis hjälpt till med att rädda den irländska whiskeyn vilket förvånade mig. Jo, vi tackas för vårt idoga drickande av Irish Coffee. Sverige var en och är en viktig marknad för Tullamore D.E.W. Drinken eller kaffet uppfanns av en bartender på flygplatsen Shannon på västra Irland. Flygplanen från Nordamerika landade där och de frusna passagerarna behövdes värmas upp efter en lång, skumpig och kall resa över Atlanten. Drinken blev snabbt en succé och spreds över världen. Vi svenskar tog Irish Coffee till våra hjärtan för en femtio till fyrtio år sedan. Vi blev därmed en räddare i nöden för den irländska whiskeyindustrin. Till en riktig Irish Coffee skall ju givetvis irländsk whiskey användas.

Även den skotska whiskyn hade problem under 1900-talet men har haft stora framgångar under senare årtionden. Vid ett besök på åttiotalet under förra årtusendet så var många destillerier oroade över framtiden. Man ville helt politiskt inkorrekt få fler och framförallt yngre människor att dricka whisky för att få snurr på affärerna. Jag minns att det skar sig i mina svenska öron då jag hörde whiskydirektörerna diskutera detta på fullt allvar i Edinburgh. Jag höll tyst och lyssnade. Det var en exotisk upplevelse för mig som vuxit upp och bott i det bigotta förbundslandet Sverige sedan födseln. Idag skördar skotsk whisky stora framgångar i Sverige som har en uppsjö av whiskyklubbar. Vi är stora konsumenter av de mer exklusiva maltwhisky sorterna.

Den irländska varianten har även den skördat framgångar under senare år och då framförallt på den amerikanska marknaden. Många irländare emigrerade till landet i väster och det finns många som fortfarande känner starka band med Irland. Irländsk whiskey har fått en renässans i USA vilket är kul.

Tullamore D.E.W som idag ägs av den internationella spritfirman William Grant & Sons som producerar en hel del andra spritsorter som exempelvis de skotska whiskysorterna Grants och Glenfiddich  samt Hendricks Gin som jag skrev en artikel om under sommaren. Det är ett stort internationellt företag som verkar över hela världen. Vi svenskar är särskilt populära då Sverige är en viktig marknad för de bästa kvalitéerna av whisky. Vi omnämns med vördnad av irländarna och britterna för vår goda kännedom om de båda spritdryckerna och anses som en av de bästa kännarna av whisky generellt i världen. Denna information gläder en dryckesskribent.

Efter en lång sökprocess om var William Grant & Sons skulle placera sitt nya destilleri valdes till slut staden Tullamore. Namnet och varumärket Tillamore hjälpte givetvis till. Även faktorer som att det fanns tillgång till land och det viktiga vattnet samt att transportlogistiken fungerar bra härifrån påverkade valet av plats. Det var en stor händelse för Irland med sina knappt fem miljoner invånare. Det var spännande att skåla med Irlands jordbruksminister och whiskeydirektörer med förstklassig Tullamore D.E.W. I glasen. Det är ett kul minne för livet. Irländarna är ju som bekant duktiga på att festa och sjunga så det blev trevligt och kanske lite blött också.

Totalt har man investerat 350 miljoner kronor i denna stora anläggning. När jag intervjuade ägarfamiljens ordförande så påpekar han att de ser mycket långsiktigt på denna nya anläggning. Att producera whiskey är en lång process då drycken kräver lång lagring på ekfat innan den når konsumenten. Han nämner investeringscykler på 40 till 50 år för ett nytt destilleri. Det gäller med andra ord att sprithuset har både god ekonomi och gott tålamod.

Hur smakar då den nya whiskeyn? Jag var faktiskt närvarande då de första dropparna av sprit tappades ned i sina ekfat (se bilden). Den första delen av spriten som destilleras används inte till den slutgiltiga drycken utan bara den mittersta delen. Huvudet och svansen av destillationsspriten går tillbaka till en ny runda i destillatorn. Då whiskey behöver lagras på ekfat så provade vi inte den nya drycken, det är ju bara en klar sprit som inte utvecklats i sina aromer ännu överhuvudtaget. Men jag provade ett stort antal olika sorter från whiskeyhuset Tullamore D.E.W som jag kommer att redovisa mer ingående om i en artikel senare under hösten.