Under min senaste vistelse i mitt nya hemland Italien tog jag en tur till Abruzzo som är relativt okänt för de flesta i Sverige. Abruzzo i mellersta Italien är verkligen inte känt för kvalitetsviner, så mina förväntningar var inte speciellt höga. Men man upphör aldrig att förvånas i vinvärlden!  Valle Reale gör kvalitetsviner på druvsorter som Trebbiano och Montepuciano, vilka normalt sett inte brukar vara basen för elegantare viner.

Få skulle visat intresse för en druva som Trebbiano för tio år sedan i Italien. Druvan är och var framförallt känd för att ge billiga, intetsägande vita viner. Samma öde har även till viss del den blå druvan Montepulciano, som odlas intensivt i Abruzzo och Marche. Leonardo Pizzolo är sprungen ur en entreprenörsfamilj och familjen ägde sedan gammalt en vingård om 11 hektar belägen i en nationalpark i Abruzzos inland. Sagt och gjort så började familjen skapa en vingård med höga kvalitetskrav för denna region. Nya vinmarker förvärvades och nyplanterades under inledningen av 2000-talet. Ett djärvt beslut. Valet av plats och druvsorter för att producera annat än bulkviner var milt sagt spännande och ekonomiskt utmanande. Dessutom valde Leonardo Pizzolo att plantera just Trebbiano och Montepulciano. Men så är ju italienare inte kända för att vara fega när det gäller nya ekonomiska projekt.

Idag omfattar Valle Reales vingårdar hela 50 hektar i ett landskap som är fantastsikt vackert och spännande. De relativt kala bergen, på höjder mellan 500 och 1000 meter över havet, prunkar av låg, doftande vegetation och i juni blommar den ibland manshöga gula ginsten, vilket ger skinande gula skogar mellan stigar och smala vägar. Den kalkrika marken och vegetationen påminner också en hel del om Languedoc i södra Frankrike med sin Garrigue. Dalen Valle Reale, som namngivit vinerna, ligger inom en stor nationalpark cirka fem mil från Adriatiska kusten i mellersta Italien. Trakten är inte speciellt känd, förutom för vandrare och en av Italiens vattenproducenter San Benedetto som har sin vattenreservoir precis under vingårdarna. Den rena naturen och den friska luften ledde till att Leonardo Pizzolo valde organisk vinproduktion och spontan fermentation med den naturliga jästen på druvskalen. Samtliga viner som produceras är organiska, vilket i Sverige lockar fler och fler konsumenter.

Vingårdarna ligger på hög höjd i ett bergigt inlandsklimat med heta dagar och svala nätter. Det är just denna omständighet som är nyckeln till Valle Reales viners speciella karaktär. Solen och värmen är inte ett problem för att få mogna druvor på dessa sydliga breddgrader, utan det är svalkan. De kalla nätterna ger vinerna dess välbehövliga syrastruktur och bidrar till en balanserad och frisk smak. Solen ger kraft och utveckling men ett vin behöver många beståndsdelar för att kännas balanserat. En annan intressant faktor är att vinerna inte har så hög alkoholhalt, vilket är mycket ovanligt i mellersta och södra Italien. Historiskt har viner i Italien bedömts efter sin alkoholhalt, vilket tyvärr gjort att italienska viner många gånger har en alltför hög alkoholhalt. Valle Reales geografiska läge håller ned alkoholhalten på ett naturligt sätt vilket jag uppskattar mycket.

Vinhuset Valle Reale har ett relativt stort antal viner på sin lista då de olika vingårdslägena vinfieras separat för sin respektive – Cru. I Sverige tar vinimportören The Wineagency in fem viner som väl presenterar producenten. Generellt gör Valle Reale idag betydligt bättre viner än vad som var fallet för bara fem år sedan. Idag är vinerna mer eleganta och uttrycksfulla med en lättare och elegantare stil.

2013 Valle Reale Rosé # 2242, pris 79 kronor

Det är lite märkligt kanske att först beskriva ett relativt billigt vin som detta rosévin för en kvalitetsproducent. Jag blev riktigt imponerad av detta vin som är så väl lämpat för vår svenska sommarmeny. Vinet har en vacker färg och ett fint stöd av tanniner utan den så vanliga bedrövliga sötman i många roséviner på den svenska marknaden. Detta är en rosé för bordets fröjder. Bra syra och tydlig smak av druvan Montepulciano utan dess mer trista rustika stil. Gott till både buffen som till fördrinken.

2012 Valle Reale Trebbiano d’Abrozzo # 90404, pris 149 kronor

Jag provade igenom ett antal olika vita viner gjorda på druvan Trebbiano och blev sannerligen överraskad. Jag har de senaste trettio åren provat ett stort antal viner gjorda på Trebbiano som varit uttrycklösa, trista och utan finess. Valle Reales vita viner är helt annorlunda och min respekt har ökat för denna italienska basdruva. Hemligheten är förutom skicklig vinmakning vingårdarnas belägenhet uppe i Abruzzos berg. Detta vin är inte vinhusets bästa men jag förstår att det kan vara svårt att sälja ett dyrare exklusivt vin gjort på Trebbiano. Vinet har fin syra med citrusaromer och gula frukter som aprikoser och plommon. Avslutet är finstämt och långt med fint uttryck av mineralitet utan besvärande sötma vilket gör det lämpligt till mat.

2009 San Calisto #71675, pris 201 kronor

San Calisto är Valle Reales bästa röda vin och gjort på druvor som kommer från den ursprungliga vingården som är planterad för sjuttio år sedan enligt uppgift. Det är lite originellt att göra ett kvalitetsvin på druvor från en vingård som planterats i den gamla Pergola stilen. Idag planteras inte vingårdarna på detta sätt längre. San Calisto är ett fullmatat rött vin med aromer av solmogna körsbär och björnbär och balanserade tanniner. Vinet har fatlagrats 18 månader på franska fat.  Avslutet är komplext och kryddigt med läder och kaffetoner. Detta vin som kommer från en varm årgång med mycket mogna druvor tål att lagras ett antal år framöver för den som gillar ännu mer komplexa smaker och dofter. Själv dricker jag detta vin som ungt med sin fina frukt. Vinet passar utmärkt till exempelvis lamm eller det fina grillpartyt. Avslutet är långt och komplext med fin mineralitet. Jag provade även årgång 2010 som är lättare men också elegantare. Så när detta lanseras håll utkik efter ett elegant vin från en vinregion som är mer känd för kraftfulla viner.

En reflektion jag gjorde under mitt besök är att vinerna bara blir bättre och bättre för varje årgång vilket uppmuntrar mig att fortsatt följa Leonardo Pizzolo hur han utvecklar sin vingård och sina viner.