Just nu är jag i Bardolino, vid Gardasjöns östra strand, just inkommen till hotellet och ser solen gå ned. Jag är här för att prova vinerna från årgången 2014. Idag har jag provat ett femtiotal viner mest för att få en överblick av årgången när det gäller rosévinerna, imorgon kommer jag att prova de mousserande vinerna och de röda och på måndag ska jag gå tillbaka till de som stuckit ut och prova dem lite närmare.

De rosa vinerna kallas Chiaretto och det är kanske här man kan se den största utvecklingen när det rör Bardolinos viner. Vinerna görs främst på druvan corvina med inslag av druvorna rondinella och molinara. De senaste åren har produktionen av roséviner ökat kraftigt och man producerar nu ungefär lika mycket rosé som rödvin. Detta beror delvis på yttre omständigheter, som ett antal ganska svåra år, 2011 till 2014. Med svåra menar jag att vädret har ställt till det, har det inte varit torrt har det varit regnigt, har det inte varit extremt varmt har det istället varit extremt kallt och så har det hållit på. I den situationen har det varit enklare att framställa bra rosévin än rödvin.

Utifrån detta har den den rosa revolutionen vuxit fram. I det att man satsat mer på roséviner har man också satsat på att höja kvaliteten på dessa. Man har också förändrat dem mot att bli mer som rosévinerna från Provence. Inte i smak men i stil, dvs ljusa i färgen och med mer fokus på mineralitet, syra, elegans och örtighet än på frukt, bär och sötma.

Jag tror dock att man går åt rätt håll. Elegans, hög syra och låg alkohol i kombination med den kryddighet Chiaretto ofta har med inslag av svart peppar och vitpeppar samt lagerblad och olika buskiga växter samt frukter och bär som persikor, körsbär av olika slag, hallon och jordgubbar blir det sällan helt fel. I de bästa Chiaretto-vinerna finns detta och de är riktigt bra. Jag tror dock man ska vara försiktig så att fruktigheten och bärsmakerna inte försvinner för mycket, vilket förekommer. Då finns bara citrusfrukterna kvar, grapebeska och syrliga citroner kombinerat med peppar och umami gör vinerna lite för tuffa och hårda.

Utav de svåra åren är 2014 det som varit tuffast och det märks i årets vinerna, det är inte samma fokus och stringens som jag fann i flera av vinerna förra året. De blir lätt lite spretiga eller platta, antingen på grund av avsaknad av tillräckligt med syra eller att frukten försvinner och enstaka fall känns sötman lite för mycket. Möjligen har producenterna också fokuserat ännu mer på att göra förändringar i såväl vingårdar som i vinerierna och resultatet av det arbetet kommer vi kanske först märka om något eller några år.

Som sagt 2014 är ett svårt år men det finns höjdpunkter såsom VillaBella, Guerrieri Rizzardi, Zenato, Muraglie, Le Fraghe och ett riktigt bra mousserande från Cantina Caselnuovo, Metodo classico. Jag kommer återkomma till detta i ett senare inlägg.

Nu är är dags för middag. Ikväll kommer vi dock inte dricka viner eller äta mat från från Bardolino utan från Apulien, mer exakt från Salento. Som också är med och presenterar sina roséviner. Jag har provat ett antal idag som varit riktigt trevliga så det ska bli en spännande kväll.

Skål!

Magnus Reuterdahl