För en tid sedan blev jag intervjuad i det Italienska nätmagasinet Wine Meridian, detta väckte lite uppmärksamhet i Italien och har gett mig möjlighet att ett prova ett antal viner från producenter som inte har importörer i Sverige. En av dessa är Luretta från regionen Emilia-Romagna.

Emilia-Romagna är en region i den norra delen av Italien som nästan sträcker sig rakt igenom landet, från Adriatiska havet öster och nästan hela vägen till Genova. Regionens huvudstad är Bologna. Det är ett landskap som är känt för sin mat men också sina viner, man har mer 55000 hektar av vinodlingar och ligger mitt emellan Toscana, Lombardiet, Veneto och Ligurien. Det är ett av de äldsta vinområdena i Italien, där Etruskerna började odla vinrankor redan omkring år 700 f.Kr.

Idag finns ett 20-tal DOC-områden och två DOCG-områden: Albana di Romagna och Colli Bolognesi Classico Pignoletto. Emilia-Romagna är ett stort och varierat område med såväl bergsområden som område med kullar, kustlandskap och stora slätter – vilket påverkar områdets viner och dess terrior. Vanliga druvor för vita viner är malvasia och trebbiano samt ett antal kloner av Lambrusco. Vanliga druvor för röda viner är barbera, bonardas och sangiovese. Utöver dessa odlas också en hel del internationella druvor som chardonnay, pinot blanco och cabernet sauvignon med flera.

Luretta grundades 1988 av Felice Salamini vid slottet Momeliano, inom D.O.C. Colli Piacentini, strax norr om Piacenza i den nordvästra delen av Emilia-Romagna. Man jobbar ekologiskt (100 % bio-agriculture) och försöker ständigt att höja kvaliteten på vinet men också i vingårdarna.

För att få en uppfattning om producenten fick jag prova fem viner i olika stil, ett spumante gjort med traditionell metod, två vita viner, två röda viner och ett sött vin. Sex personliga viner, matvänliga, välgjorda och riktigt intressanta. Tyvärr finns de inte i Sverige, så jag får hålla koll efter dem när jag är ute och reser – det bör du också göra! Det har också fått mig att inse att jag behöver resa mer i denna del av Emilia-Romagna.

Luretta Principessa Brut, Spumante (mousserande), Metodo classico gjort på chardonnay.

Vinet är med andra gjort som en champagne på klassisk champagnedruva – dvs en BdB. Vinet är friskt och har en fin fruktton med inslag av vita blommor och lite mineralitet i avslutet. Utmärkt som en aperitif eller till lite kallskuret – enkelt, rakt på sak med en fin balans och riktigt trevlig syra. Man gör också en pas dosé, dvs ett vin utan dosage (tillsatt socker) som låter spännande.

Luretta Selín Dl’Armari 2011, chardonnay

Fruktig doft med inslag av ekfat och lite söt kryddighet. Smaken går mot exotiska frukter, bananer och gula varma äpplen kantat av ekfastkrydda. Ett trevligt vin med bra balans och fin ganska lång eftersmak. Ett trevligt vin till kyckling, pasta och gärna med lite kryddighet. Trevligt och fräscht!

Luretta Boccadirosa 2012, malvasia

Här är ett vin med massor av personlighet och ett vin som är riktigt på bra. Malavasia är kanske inte den druva som vanligen får en i spinn, men detta är kul! Doften får mig nästan att tro att detta ska vara sött med tydliga muscat-toner och vinet är aromatiskt, kryddigt och floralt men inte sött. Här finns en kombination av grapefrukt, fläder och mogen exotisk frukt samt gula äpplen samt en trevlig pigg syra. I avslutet kommer lite av det söta fram i form av lite kryddig honung vilket ger vinet en fin lång lite mjuk eftersmak. Ett annorlunda, komplext och mycket trevligt vin. Det fungerar utmärkt som sällskapsdricka men har också inslag som gör att det kan fungera mot till exempel foie gras men också till fiskrätter. Riktigt bra!

Luretta Carabas 2011, barbera

En trevlig fatig doft kombinerat med blå och röda bär samt en hint av jord, svamp och peppar. Ekfaten är snyggt integrerade med fina tanniner och en frisk frukt. Här finns körsbär, läder, jord kombinerat med en fin syra. Lättälskat, lättdrucket och riktigt bra – funkar till kött, pizza, pasta tja det mesta som du vill ha rödvin till. Å ena sidan känns det enkelt, med det har struktur, djup och fin längd, det är ett riktigt snyggt vin.

Luretta Pantera 2010, gjort på barbera, bonarda och cabernet sauvignon.

Ett riktigt trevligt matvin med massor med frukt och snyggt integrerade ekfatstoner. Här finns körsbär, svarta vinbär och inslag av lite hallon och lingon. I den ganska långa avslutningen kommer en fin pepprig ton med av lite kakao och mineralitet. Det är ett härligt fylligt vin med fin struktur, bra balans och fin längd.

Luretta Le Rane 2010, malvasia dolce

Här kommer så sötvinet och detta är kryddigt, aromatiskt och sött, dock med en riktigt fin syra som gör att det aldrig blir tjockt eller kletigt. Det är floralt, har ett bra djup och en hint av ekfatstoner. Här får man sockerbehovet tillfredsställt och en lite uppfräschning på en och samma gång – trevligt till ostbrickan!

Detta är en samling riktigt intressanta och bra viner, välgjorda, personliga och matdrivna. Det som går igen i alla sex är att de har en ton som får saliven att sätta igång, får en att vilja ha ett glas till och att börja fundera på mat. Visst är det kul när man får något nytt, oprövat och intressant med posten 🙂

I nästa vecka befinner jag mig på resande fort genom Tavel, Chateauneuf-du-Pape och till sist på DWCC (Digital wine communications conferance) i Schweiz – ska försöka hinna rapportera lite mellan provningar och möten.

Skål

Magnus Reuterdahl