Nio påvars vin eller rättare sagt Nine popes, så översattes namnet Châteauneuf-du-Pape av en australisk vinmakare när han ville göra en homage till området. Nu finns det dock ett problem, Châteauneuf-du-Pape betyder den nya påvens slott och har gett namn till detta vinområde i södra Rhône i Frankrike och betyder alltså inte alls något med siffran nio att göra. Inser dock att var ett tag sedan jag provade detta Australiensiska vin så det kanske man borde göra igen…

Området Châteauneuf-du-Papes gränser definierades 1933, idag omfattar det 3200 hektar av vingårdar, fördelat på mer 300 odlare och 180 producenter. Dessa gör tillsammans mer 12 miljoner flaskor varav 65 % exporteras. Man har rätt att använda 13 druvor: grenache, syrah, mourvèdre, cinsault, vaccarèse,counoise, muscardin, picpoul, terret, clairette, bourboulenc, roussane och picardan. Utav dessa görs främst röda viner men också en mindre mängd vita, ca 6 %, majoriteten är cuvéer.

Just Châteauneuf-du-Pape har länge varit ett populärt område bland svenska vinkonsumenter och det kanske inte är så konstigt. Mycket av det vin som säljs i Sverige är kraftfullt, fruktigt och smakrikt. I dessa viner finns dessutom ofta en bra syra, tydlig mineralitet och en hel del peppar och kryddtoner samt ordentliga tanniner. Det är viner som passar mycket bra till vilt och mustiga köttgrytor.

Ett problem är dock att vinerna oftast dricks på tok för unga, många viner från Châteauneuf-du-Pape behöver omkring 5-7 år innan de börjar leverera. Väntar man för länge har de dock en tendens att hamna i ett läge där de känns ganska platta innan de åter vaknar till liv och blommar ut. Detta har till del att göra med druvblandningen att göra. Totalt får man använda 13 olika druvor: grenache, syrah, mourvèdre, cinsault, vaccarèse,counoise, muscardin, picpoul, terret, clairette, bourboulenc, roussane och picardan. Vissa av dessa är gröna druvor eller vitvinsdruvor. Man behöver dock inte göra en cuvée utan kan också välja en druva.

Bland dessa druvor är grenache den dominerande druvan, mer 70 % av alla nyplanterade stockar är just grenache. En fördel med grenache är att det är en druva som ofta levererar bra som ung, kanske ligger detta också bakom trenden att många gör viner på 100 % grenache eller cuvéer med endast några % av andra druvor. Risken är dock att dessa nyare viner inte kommer uppskattas lika mycket med 15-25 års ålder eller mer, förr användes mycket mer mourvèdre och denna druva kommer till sin rätt efter just viss lagring och ger då underbara viner. Flera jag pratade med menar därför att en bra balans mellan grenache och mourvèdre ger ett vin som är lättillgängligt som såväl ungt som gammalt – den som lever (och lagar) får se.

Jag var i just Châteauneuf-du-Pape för några dagar sedan och fick prova en hel del viner och besöka några vinerier. En positiv sak är många av de viner jag provade visade upp en lägre alkoholhalt och restsockerhalt samt mindre ekfatskaraktär än vad jag upplevt de senaste åren. Detta gör vinerna mer eleganta, får frukten att ligga högre upp och bli renare. Det får också vinerna att bli mer saliverande och på så sätter det igång matlusten. Många är också organiskt certifierade, mer än 25 %, och det är många som arbetar med att bli certifierade. Andra certifierar sig på andra sätt t ex Bio-dynamiskt.

En annan positiv upplevelse var de vita Châteauneuf-du-Pape vinerna, jag fick prova flera som var riktigt trevliga och väl värda att få mer uppmärksamhet. Det bästa kom från Pierre Usseglio. Caviste säljer vin från denna producent men jag misstänker jag att vi inte kommer se just detta då man gör mycket små mängder av det och inte är säkra på om kommer göra det igen. Ett annat som var riktigt trevligt kommer från Sverige-kändisen La Nerthe.

Precis som i Tavel finns det tre stycken huvudsakliga jordtyper som påverkar vinerna på olika sätt, det som vi ibland kallar terrior. I det begreppet ingår dock flera andra element och exakt vilka kan diskuteras och blir kanske ämne för en kommande artikel. Geologen Georges Truc visade oss runt  och förklarade dessa områden: ett är mer sandigt med inslag av sandsten där man kan se fossiler av musslor, ett annat domineras av kalksten och skiffer med små fickor av lera och till sist områden med så kallad galets roules, drygt knytnävsstora släta stenar.

Ett av de mest kända områdena med galets roules är det kring Mont-Redon, där dessa bilder är tagna. Det ser ut som en veritabel stenöken med vinrankor. På sina ställen kan detta stenlager vara flera meter tjockt medan det i andra delar bara är ett par decimeter tjockt. Under och i detta finns ler-och sandjordar. Jordarten skapades genom ur-Rhône utbredning, en enorm flod uppemot 60-100 meter bred som drog fram genom det som blev Rhône-dalen. Floden ändrade sin utsträckning många gånger under årtusendena och lämnade dessa slipade stenar och speciella jordar som spår i landskapet.

På bilderna ovan kan du se några av de viner som jag hittade och uppskattade lite extra samt bilder från några olika vingårdar. Vill du dock prova ett Châteauneuf-du-Pape som har lite ålder finns just nu La Nerthe 2006 att köpa på Systembolaget vilket visar på hur fint dessa viner utvecklas med lite tid.

Jag kommer att återkomma med lite mer detaljerade artiklar om Châteauneuf-du-Pape framöver och om DWCC som jag är på väg hemifrån. På konferensen provades givetvis en mängd spännande schweiziska viner men jag var också på en specialprovning av viner från norra Grekland och en kontextuell vinprovning, vad det är tja den som läser får veta 🙂

Skål

Magnus Reuterdahl