1602 grundades Holländska Ostindiska kompaniet (VOC) som ett steg mot att öka den nederländska handeln med Asien. Med monopol på den all kommersiell handel öster om Godahoppsudden blev VOC snart en av de mest betydande  sjöfartsbolagen i världen. På rutterna till och från Asien, som på den här tiden gick runt Afrika, växte snart behovet av en provisanteringsstation fram. På inrådan av tidigare sjöfarare valde man att anlägga en Holländsk koloni på den sydvästra spetsen av Afrika, precis vid foten av Table Mountain.

 

Många personer har genom århundraden varit förmål för spekulationer gällande deras inverkan på vinlandet Sydafrikas födelse. Den som numera anses som en av de tidigaste nyckelpersonerna var Jan van Riebeeck. Han föddes i Holland 1619 och började arbeta för VOC vid 20 års ålder, men avancerade snart i graderna och blev slutligen områdeschef och guvernör för den nya afrikanska kolonien. Redan några år efter sin nya befattning planterade van Riebeeck ett antal vingårdar vid foten av Table Mountain. Han ansåg att området hade god odlingspotential och den andra februari 1659 pressade han de första dropparna vin ur sina egenhändigt odlade druvor. Den nya jordbruksformen spred sig snart till bönderna runt omkring och man importerade mängder av  vinrankor från klassiska Europeiska vinodlingsområden. Muscadel, Semillon och Chenin Blanc blev snabbt populära. 1679 efterträddes Jan van Riebeeck av en ny guvernör vid namn Simon van der Steel. Van der Steel hade inte bara en stor kärlek till vinet utan introducerade också en rad nya tekniker i det dåvarande jordbruket. Med sina kunskaper i vinodling och oenologi  drev han snabbt den kvalitativa utvecklingen framåt. Simon van der Steel anlade också själv en liten vingård alldeles bakom Table Mountain som han kallade Constantia, ett namn som skulle komma att bli världskänt under 1700-talet.

 

I slutet av 1600-talet kom en flyktingvåg av franska hugenotter till Kapområdet. dessa deporterades omedelbart till ett område, strax utanför den dåvarande kolonin, som man döpte till Die Fransche Hoek. Många historieskrivare har tillskrivit dessa religiösa immigranter en stor del av det sydafrikanska vinets utveckling, men sanningen är den att de flesta som kom i den här vågen förmodligen inte hade några vidare vinkunskaper i bagaget. Däremot har man kunnat utläsa i gamla dokument att en hel del övriga handelsresanden från Europa förmodligen besatt mycket större kunskaper om vin vilket förmedlades till de Sydafrikas lokala vinbönder.

 

Efter år av motgångar och överproduktion av mindre kvalitativa viner hade således den sydafrikanska vinindustrin kommit på fötter och det var på Van der Steels gamla vingård som det stora internationella genombrottet skulle komma att ske. Efter bara några år av vinproduktion på Constantia dog Van der Steel och gården styckades upp och såldes. En av de tre delarna döptes till Groot Constantia och köptes av Hendrik Cloete och det var här man började tillverka det söta, legendariska vinet Vin de Constance! På 1700-talet började vinet exporteras och blev omedelbart en stor succé. Vinet konsumerades främst på de Europeiska hoven och lovsjöngs av kända kulturpersonligheter. Så sattes äntligen Sydafrika på kartan som ett verkligt vinproducerande land.

 

Under 1800-talets början kunde man se ytterligare en stärkning av vinidnustrin då  britternas inträde i kolonin också ökade den inhemska konsumtionen. Olika typer av handelsavtal upprättades mellan Storbritannien  och dess kolonier och  eftersom Europa på den tiden var belagda med allehanda inhemska blockader kom  intresset för de Sydafrikanska vinerna att öka betänkligt. Men den sydafrikanska vinidustrins glädje blev kortvarig. I slutet v 1800-talet hade vinlusen gjort sitt intåg i Sydafrika och den förut så stabila handeln mot Europa hade försvagats kraftigt. I början på 1900-talet stod man bokstavligen på ruinens brant och vinidustrins ekonomiska fall var ett faktum, så vinbönderna bestämde sig för att organisera sig. 1918 föddes Koöperatieve Wijnbouwers Vereniging van Zuid-Afrika (KWV). Tanken med detta nya monopol var att få ordning på kvalitet men också häva den enorma överproduktionen av vin som fanns i landet samt att se till att finanserna blev stabila igen. 1930-talet blev KWV´s främsta och man lade nu grunden till South African Wine Farmers Association tillsammans med ett brittiskt exportbolag. När -40 talet annalkandes hade man inte mindre än 5300 medlemmar i sitt kooperativ och vinindustrin hade äntligen kommit på fötter igen.

 

Under 1950-talet utvecklade man en hel del tekniska nymoderniteter som bättrade på kvaliteten och man la också grunden till en rad stora märken som skulle bli internationellt kända; Roodeberg, Tassenberg och Lieberstein är några exempel. Men vid sidan av densprudlande vinproduktionen rörde sig den politiska delen av Sydafrika mot en definitivt mörkare framtid.