Jag spenderade några varma dagar i Apulien i slutet på juli. Två, väldigt olika vingårdsbesök var inbokade. Mellan varven hann vi njuta av de fina stränderna, den goda maten och upptäcksfärder i gamla städer. Apulien är en speciell region, med mycket historia. Det finns en värme här, inte bara i luften. Människorna är välkomnande och vänliga. Det är äkta och genuint.

Jag ville upptäcka primitivo, på riktigt. Inte för söt sådan. Inget ”försvenskat”. För säkert ett år sedan, provade jag igenom flertalet beställningsviner. Jag fastnade för produkterna från Felline. En ung vinfirma i Manduria, Apulien. Manduria är både en stad och ett vinodlingsområdet. Det är t.om primitivos enda DOC här. Primitivo di Manduria.

Manduria ligger på Apuliens västkust och här har Felline sina vingårdar. Utöver primitivo, odlar de även fiano, greco di tufo, vermentino och inhemska gröna druvan verdecca. Felline har också återupptäckt en gammal inhemsk druva, som varit utdöd sedan länge. Susumaniello.

Fast fokus ligger på primitivo.

Felline grundades i början på 1970-talet. Då var det bulkvin som gällde och som såldes vidare. Under 90-talet beslutade man sig dock att göra eget vin och ta vara på de fina vingårdarna. Idag använder man sig av flertalet jordplotter, med fyra typer av jordmåner. Dessa ger vinerna olika karaktärer. I dagsläget finns bara ett primitivo-vin från Felline på vår svenska marknad. Archidamo är instegsvinet. Men ett bra sådant och ett fint exempel på ren och torr primitivo.

Jag hoppas vi får se flera viner, som Giravolta och Dunico. Det är kraftfulla och välgjorda exempel på hur primitivo kan smaka.

Archidamo 2012, nr 78383. 109 kr. Beställning

Fruktig och frisk primitivo, med bra syra och och silkiga tanniner. Mjukt i stilen, med toner av vildhallon, lite peppar och skogsbär.

Vi byter druva och område. Resan går norrut, mot Bari, fast en bit in i landet. Här ligger vinfirman Rasciatano. Provinsen heter Barletta-Andria-Trani och är hemort för nero di troia. En blå druva som härstammar från orten Troia, en bit i landet.

Den är också en av Apuliens lokala druvor, som odlas först och främst i de norra delarna.

Vinerna från Rasciatano har släppts i några omgångar på Systembolaget. Jag har fastnat för deras lätt rustika, fast ändå ärliga karaktär. Det smakar Italien. Södra Italien. Ursprung och nero di troia. Vad är typiskt för den nero di troia då? Bl.a körsbär, viol, plommon och örter. Nero di troia har en hel del tanniner i skalet, som dock kan lindas in av den mörka frukten och dragen av ceder och sandelträ.

Rasciatano är en gammal och stor gård. Här har man odlat både vin och oliver i flera sekler. Olivodlingarna har alltid varit betydelsefulla på gården. Något man fortsätter med. Oliverna används givetvis till olja, men även skönhetsprodukter; ännu en anledning att besöka gården! Vin under just namnet Rasciatano har producerats under 70 år. Allt odlas enligt ekologiska och biodynamiska principer. Det blir omkring 70.000 flaskor per år, av rosé, malvasia och de två röda vinerna.

En av många små pärlor i Apulien.

Rasciatano Rosso 2009, nr 90546. 159 kr. Kan finnas kvar i någon enskild butik.

En blend på 80 % nero di troia, montepulciano och några skvättar cabernet sauvignon och merlot.

Stilen är rustik och ärlig, med sina toner av örter, torkad frukt och lakrits. Här finns också en fin mineralitet och fruktiga drag av jordgubbar, plommon och torra tanniner i avslutet.

Rasciatano Nero di Troia 2010, nr 90606. 251 kr. Fåtalet flaskor finns kvar, i endast två butiker.

Ett mustigt vin, gjort på 100 % nero di troia. Rustikt och friskt, med drag av ceder, sandelträ och pinje. Här finns också smak och doft av plommon, körsbär och även torkade frukter och viol.

Årgång 2007 ligger i BS, nr 72141. 299 kr

Apulien – en syditaliensk pärla