Det gamla kungliga jaktslottet Fontanafredda är något av Piemontes vincentrum.

Vinhuset ligger inbäddat i hjärtat av regionen och man äger hela 100 hektar mark. Utöver de man själv odlar köps även vindruvor in från vinbönderna i närheten.

Storleken på företaget innebär inte att man gör dussinviner- man har istället stora resurser och satsar stenhårt på utveckling och kvalitet. Fontanafreddas viner är strålande ambassadörer för Piemonte världen över.

Man producerar både vitt vin, rosévin och det flirtigt söta och lätt bubblande Moscato d’Asti. Lejonparten består dock av röda viner på de olika lokala druvorna nebbiolo, barbera och dolcetto. Viner som andas ursprung och växtplats.

Firman har en lång tradition och fin kärlekshistoria som grund. Egendomen i Serralunga d’Alba tillhörde på 1800-talet Italiens första kung, Vittorio Emanuele. Han hade denna som sin jaktstuga och det sägs att han köpte den i present till sin älskade Rosa.  Än idag kan man på Fontanafredda besöka det vackra huset Villa Rosa, uppkallat efter henne.

Vittorio och Rosas son, Emanuele Guerrieri, var den som lade grundstenarna till själva vinhuset och dess höga kvalitet. Han planterade de första vingårdarna bakom huset i slutet av 1870-talet och fortsatte sedan att utöka vingårdsarealen. Det byggdes upp en enorm vinkällare som var mycket modern. Vinerna som producerades var för sin tid av väldigt hög klass.

Fontanafredda har genom åren haft upp- och nedgångar och under en period ägde till och med banken företaget. Det satsades då tyvärr mer på kvantitet, än kvalitet.

Idag har detta historiska vinhus återtagit sitt höga anseende. Man har en skicklig och ambitiös chefsvinmakare vid namn Danilo Drocco. Danilo har ägarna Oscar Farinetto och Luigi Bafiglios fulla stöd och ser hela tiden framåt.  Med så mycket vingårdar har man också möjlighet att experimentera parallellt med vinproduktionen. Detta borgar för nya innovativa lösningar i framtiden.

Detta är viner att lita på. De är koncentrerade, smakrika, välbalanserade och reflekterar sitt ursprung.  Fontanafredda har ett grundmurat rykte för sina Baroloviner men lyckas formidabelt även i de lägre segmenten, vilket är en mycket svårare uppgift.

Nedan tre härliga viner från Fontanafredda som inte gräver för djupt hål i plånboken.*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section*1*section*http://cloud.dinvinguide.se/wp-content/uploads/2017/02/langhe.jpg*section**row*Fontanafredda Langhe Rosato 2015, Artikelnummer 2318, 90 :-

Daggfräscht svalkande rosévin med fin balans, saftig syra och elegant fruktighet. Druvorna(barbera, dolcetto och nebbiolo) handplockas och får efter att de krossats ligga kvar i druvmusten några timmar för att få den fina färgen. Vinet är torrt och har smak av vita vinbär, lingon, smultron, solmogen citron, steniga mineraltoner och en fin örtighet i form av salvia i ett medellångt smakrikt avslut. Drick väl kyld som den är eller till kycklingsallad med granatäpplekärnor, lax eller grillad tonfisk.

Fontanafredda Barbera Briccotondo 2015, Artikelnummer 2773, 90:-

Bärigt och generöst vin med djup fruktighet och mjuk balanserad strävhet. Under jäsningen pumpas vinet över “hatten” av skalrester för att extrahera så mycket färg, tannin och smak som möjligt. Man har lagrat vinet 6 månader på nya och äldre ekfat. Smaken bjudet på lätt kryddighet och frisk fruktighet i form av björnbär, mörka plommon, smörkola, ekfat och örtkryddor. Mycket fin koncentration och lång eftersmak. Ett regelrätt fynd för 90 kronor. Servera till pasta, kalvlägg, hårdost eller örtkryddat lamm med vitlök.

Fontanafredda Ebbio Langhe Nebbiolo 2015, Artikelnummer 22300, 106:-

Fantastiskt trevlig Langhe nebbiolo med elegans, komplexitet och finessrikedom. Vinet lagras i 8 månader i ekfat. Fin strävhet, ren fruktighet och pigg syra samt karaktär av röda klarbär, skogshallon, kryddnelika, te, salmiak och eneträ. Njut till smakrika anrättningar som risotto, lamm, kalv och lagrade ostar.

 *section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*