Namnet Rioja kommer från floden Ebro, som har flera små bifloder. En av dem vid namn Rio Oja. En sammanslagning av detta namn, blev till Rioja; ett ord och ett vin som de flesta av oss känner till. Många blir säkert lätt nostalgiska vid tanken på Rioja. De mjuka, inställsamma vinerna med smak av ek, vaniljtoner och torkad frukt. Ack så gott och så snällt.

Men så kom Nya Vinvärlden och förförde oss med robust frukt och burdus alkoholhalt. Försäljningen av Rioja gick snabbt utför i Sverige. Vi gillar trender i lilla landet i norr och är faktiskt inte speciellt lojala mot varumärken. Vinmarknaden är ombytlig här, det kommer ständigt en ny ström med viner, vilket gör det svårt för en konsument att hänga med.

Jag tycker mig dock se en liten ljusning i Rioja-mörket. Många klassiker har, trots vågen av fullblods-shirazer från Australien och rökig pinotage från Sydafrika, överlevt. Den där crianzan för 79 kronor kanske inte var så pjåkig ändå? Det är fina vardagsviner, som passar lika bra till en charkbricka med spanska osten manchego, som en god köttbit eller mustig gryta.

På tal om crianza, låt oss ta en titt på hur lagringsreglerna ser ut i Rioja. En region synonymt med ekfat, lång lagring och lagar; som så många andra vinområden.

Joven är ett vin gjort för att drickas bums. Det har inte lagrats på ekfat och är fruktigt, ungt och lättsamt i stilen.

Crianza betyder att vinet (rött) måste lagras i minst två år, varav minst ett år på ekfat.  Vitt och rosé, ska lagras i minst ett år, varav sex månader på fat.

Reserva innebär lagring i tre år, varav minst ett år på fat.  Vitt och rosé måste lagras minst två år, varav sex månader på fat.

Gran Reserva produceras under de bästa åren och lagras minst fem år, varav minst två år på fat, och tre år på flaska.  Vitt och rosé lagras minst fyra år varav minst sex månader på fat. 

Det står alltid klart och tydligt, på etiketten, om det är en crianza eller gran reserva, inte minst på prislappen. Fatlagring är med andra ord mycket viktigt i Rioja och har alltid styrt kvalitén, priset och stilen på vinet. Traditionellt har man använt sig av amerikanska ekfat, som gett vinerna en rondör och smak av kokos och torkad frukt. Idag har många gått över till franska ekfat, eller en mix av dem båda. Detta för att få mer finess i vinerna och en annan kryddighet.

Druvor då? Det finns en druva som är helt synonymt med Rioja. Den heter tempranillo. En av de mest odlade blå druvor i landet. Populära druvor har alltid många namn. Några exempel på synonymer är bland annat cencibel, tinta de toro, tinto del país,  tinto fino och ull de llebre. I Rioja går den dock under namnet tempranillo. Vinet kan innehålla 100 procent tempranillo, eller några procent garnacha, mazuelo och lokala graciano.

De vita vinerna utgör bara några procent av produktionen i Rioja. Här används vanligtvis viura, som även kallas macabeo. Den späs ibland ut med några droppar malvasia för en blommig ton med honungskaraktär.

Rioja har många fina producenter att lägga på minnet. Vi har gott om tips i våra topplistor. Lägg gärna några av följande namn på minnet (nästa gång du är på Rioja-jakt):

Baron de Ley, Faustino, Montecillo, Marques de Cáceres, Lopez de Heredia, Roda, Bodegas Muga, Marques de Riscal, Allende, Artadi, Beronia, Cune, Marques de Murietta och Bodegas Perica. För att bara nämna några få…*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*